Hej! Är du morgonpigg? Jag är iaf inte det. Framförallt inte när jag har mått dåligt i flera dagar (magen spökar och vägrar lugna ner sig). Men jag är faktiskt illa tvungen att försöka gilla att gå upp kl halv 5, för jag har fortfarande inte sagt upp mig från mitt jobb på volvo.
Jag har jobbat här i drygt ett år, 4-10 dagar per månad under skolåret och nästan heltid på sommaren. Jag står på ett rullande band och bygger bildörrar. Det är fruktansvärt monotont men lönen är för bra för att jag ska bara kunna ställa mig upp, stampa ner foten och säga att jag aldrig mer tänker komma tillbaka. Och det är som ni förstår inte det fysiska enkelspåriga arbetet som är jobbigast, utan avsaknad av någon som helst rutin. Ena dagen pluggar jag, andra dagen är jag ledig och sen plötsligt får min kropp en chock när jag ska upp och jobba vid gryningen när alla andra människor sover eller är på väg hem från festen.
Jag vet inte hur länge till jag kommer att stanna här. Jag har ju ett till jobb, också extra, på äldreboendet tre stiftelser. Och det jobbet gillar jag (än så länge iaf). Problemet är att där är lönen sämre och det är mer osäkert hur många dagar per månad jag får jobba.
Och pengar - det är något jag absolut måste tänka på. För Denis och jag sparar ju pengar till nästa årets bröllop! Så ni kommer att få se mig så här trött och flummig några gånger till, antagligen.